Smulgubbe

Det här med att kasta mat på katten, låt mig förtydliga så att ni inte tror att jag är värsta kattplågaren. Ni har tidigare inte blivit presenterade för Chippen. Han är riddarprinsessans trofasta springare i svart rustning. Ständigt vaksam och alltid närvarande. I många anseende är han en helt vanlig katt. En bondkatt i sina bästa år. Han sover, äter, pissar, sover och äter. Just sova och äta kan han ägna sig åt non stop i flera dygn utan problem. Favoritplatsen är kontorsstolen på övervåningen där han kan sova ostört i den stigande värmen. Förra vintern låg han troligtvis i koma däruppe. Det är fortfarande lite oklart. Han kom ens inte ner för mat och om det är någonting han gillar så är det mat. Hur ska jag säga, Chippen har en tendens att vara lätt plufsig.

Förra vintern hade fröken smärtsamma besvär med magen. Det var innan vi började med importal (medicin för trög mage) och varenda toalettbesök snuddade vid tårar. Varje morgon då vi klev upp och satte oss på pottan hörde vi en duns från övervåningen och sedan steg i trappan. Strax därefter smög Chippen in och satte sig bredvid fröken tills det att hon kunde bajsa. Pussade några gånger på hennes fötter och smög återigen upp och föll i koma. Varje morgon samma sak.

Han är alldeles genuin med henne. Som en extra hjälpande vänlig tass. Han följer med halva vägen till förskolan och sätter sig på granntrappen och väntar pålitligt. Förra veckan var habiliteringen här och ville “leka” med krigaren. Hon ville annat och var både sur, arg och ledsen. Arbetsterapeuten ville bestämt se hur hon åkte akka-platta men förgäves. Hon vägrade och grät krokodiltårar. Tillslut satte jag mig med henne på plattan och fick köra. Hon var fortfarande ledsen. En bit bort på tejpen satt Chippen och jag skojade med fröken och frågade om vi skulle köra över honom. Fröken blev förtjust i idén och torkade sina tårar. Chippen spetsade sina öron och suckade lätt. Sedan körde vi och Chippen satt lydigt kvar. Han blev påkörd och fröken tjöt av skratt. Han tog en för laget. Han är fortfarande en katt med integritet och alla ni som har katt vet att man inte kan lära dem sitta. Men för den lilla gör han allt som en hund skulle göra. Som att bli påkörd och jaga köttbullor. Därefter frågade jag henne om Chippen skulle få åka med oss. Ja, det skulle han såklart. I två varv gick han med på att förnedra sig i mitt knä och hålla tassen på knappen.

Han är en unik katt den där svarta herren. Många gånger en typisk katt men för hennes skull beter han sig som en hund. Och hon matar, klappar och sover gärna nära.