Smulgubbe

Jag har något att bekänna. Sedan jag var omkring åtta-tio år har jag varit allergisk mot pollen, gräs och annat smått och gott. Sedan jag var omkring åtta år har jag också ätit medicin mot mina allergier. Varje sommarhalvår i 15 år har jag använt tabletter, ögondroppar och nässpray. Denna nässpray har många puffat för flera gånger. Åhh det är så bra med nässpray. Folk blir tydligen till och med beroende av den här nässprayen. Jag har aldrig förstått varför. Bokstavligen talat. Jag har aldrig under 15 år förstått hur man gör. Och då har jag gjort exakt som det står på förpackningen. Spreja först i luften. Vinkla upp i näsan och spreja två sprut. Så långt har det gått bra men i steg tre då man ska dra in så har jag fått ner hela skiten i halsen. Äckligt och långt ifrån beroendeframkallande faktiskt. Häromdagen provade jag igen. Måste ha fått någon spontan, undermedveten uppenbarelse för då provade jag att bara sniffa in lite lätt. Fem minuter senare var näsan som ny. Har sedan dess inte släppt denna underbara grej ur mina händer.

Läs även andra bloggares åsikter om nässpray, allergi, beroende