På gatan där vi bor
Posted on Wednesday, February 10th, 2010 at 8:13 amVi slog oss förväntansfullt ner med hopp om att tillsammans bo i det här huset livet ut. Från vardagsrummet ser vi sjön och köksfönstret är sådär stort som jag alltid önskat. Där man kan sitta på bänken och vänta ut regnet. Övervåningen är som en vinterbrud med vinklat tak. Bara några månader senare började vi förstå att den lilla inte skulle klara av att gå i trappor på många långa år. Sedan dess har idyllen falnat i takt med kvadratmetrarna. Vi vill inte längre bo kvar på gatan i huset som en gång var en ljuv dröm. Under det senaste året har vi sett många nya drömhus rinna oss ur händerna och sedan åkt hem till trapporna.
På visningar förlorar jag all rim och reson. Tänker att det mest rättvisa vore om min familj fick förtur eftersom vi mest av alla behöver ett hus med rymd och utan hinder. Och sen flyttar jag in. Placerar ut alla möbler och hjälpmedel och ytan är fortfarande generös. I bilen hem förklarar den förnuftiga av oss att livet inte handlar om rättvisa utan snarare rätta tillfällen och flyt.
Men för att vara allvarlig. Det är oerhört enerverande att bo i en liten kartong och ständigt bära upp och ner för trappor. Lilla fröken kommer nätt och jämt genom dörrposterna med sin stol. På utsidan är huset omgivet av trappor som en modern omvänd vallgrav. Det är ännu mer påfrestande att gå på husvisningar med hopp som besvikelsen sedan fäller krokben för. Det är ingen liten maskin med husaffärer som ska gå hand i hand och sedan ekonomin som ska säga sitt. Dessutom har vi enorma krav/behov för vårt nästa boende. Ett hus som ska utstråla frihet för en flicka i rullstol.
Skulle vilja bygga ett pepparkakshus till prinsessan. Ja. Vi gör nog slutligen det. Bygger en dröm där sömmarna är måttbeställda.
Läs även andra bloggares åsikter om husvisning, husbygge, hopp, besvikelse, otur
Med tårar som rinner läser jag ditt inlägg, tänk att drömmar kan vara så lätta att endast en liten vindpust raserar dem….
Men den varmaste kramen lämnar jag Smulgubbe idag..
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 10th, 2010 at 8:34 am
Tack fina. Vi får bara ta de där “nya tagen” igen.
Trodde aldrig jag skulle hetsa upp mig så mycket över ett boende.
[Reply]
Du och dina ord. De griper alltid tag i mig på ett både smärtsamt och fint sätt på samma gång. Hade jag haft miljarders miljoner så skulle jag byggt det perfekta huset åt er. Nu har jag inte det, så du får nöja dig med mitt hopp.
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 10th, 2010 at 9:49 am
Hoppfullhet och en tanke räcker längre än man tror
Tack.
[Reply]
Ge INTE upp!!
Vi letade mer eller mindre i 5 år innan vi ÄNTLIGEN hittade huset med flera H:n
*Handikappvänligt
*HEM
*Häftigt
och sen en massa andra bokstäver. Det är stort, enplan, stora ytor.
Vi skulle “bara” träna på att kolla hus. Det slutade med att vi gav oss in i en budgivning, la samma bud som ett annat par. Vi fjäskade till med att vi kunde rensa/städa mm i huset.
Vi fick huset. Det andra paret bjöd över vårat bud med en många många pengar. Men vi fick det!! Trodde först att det var för vårat fjäsk, men vi fick det för Rasmus.
GE INTE UPP!!!!!
Kramar
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 10th, 2010 at 9:49 am
Jag minns hur ni kämpade och jag ska ha det i tankarna. Tack för att du uppmuntrar mig.
[Reply]
Lite beroende på vad man har för tidsplan, så kan man ju i alla fall få huset handikappanpassat. Breddade dörrar och bättre entre och automatisk dörröppnare och lite sådär. Vi har utöver det ovan fått höj- och sänkbart handfat och trösklar borttagna och altanen höjd till samma nivå som inomhus.
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 10th, 2010 at 4:45 pm
Visst kan man få det väldigt beboeligt men vi har tittat på möjligheterna och känner bara en stor nödlösning. Huset passar sig helt enkelt inte som det ser ut.
[Reply]
Mitt tips är att ni tittar på att bygga nytt. Har själv köpt ett Älvsbyhus (www.alvsbyhus.se)och hade jag valt ett enplanshus så hade det varit handikappsvänligt.
På hemsidan finns prislista. Nu vet jag ju inte var ni bor och vad det kostar att köpa tomt där, så det kanske inte är ett alternativ. Men det är lättare att få det bra med ett nytt hus.
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 10th, 2010 at 4:44 pm
Vi har tänkt den tanken och kikat runt lite. Bygga själv ger ju det absolut bästa utrymmet och då kan man bygga från början vad som behövs.
[Reply]
Jon Reply:
May 2nd, 2010 at 5:52 am
Jag har alltid tittat beundrande på Villa Varm. Inget drag längs golvet och inga mopeder som hörs hur mycket de än gasar.
http://www.villavarm.se
Skamlös reklam från Jon
[Reply]
Bygg! Åk runt till andra funkisar o kolla lösningar, tips, tänk framåt. Det går inte att hitta ett befintligt hus utan att det kommer att kräva rejälta ombyggnationer av badrum (som alltid är för litet i färdiga villor), bredda dörrar, anpassa köket etc. Om ni bygger nytt kan ni dessutom planera tomten så att ni undviker nivåskillnader, underlättar för Tekla med plattsättning, förhöjda odlingslådor, anpassad lekplats.
Lycka till, mycket jobb men himla kul o spännande!
[Reply]
Det är så mycket jag tar för givet. Jag behöver bli påmind ibland. Tack.
[Reply]
Smulgubbe Reply:
February 14th, 2010 at 4:44 pm
Det behöver vi alla ibland. Livet är så lätt att bara ta utav och inte ge.
[Reply]